Den svenska närvaron i Finland har en lång och komplex historia som sträcker sig tillbaka till medeltiden. För att förstå dagens Svenskfinland måste vi blicka bakåt i tiden.
Medeltiden och de första bosättningarna
Under 1100-talet inleddes de så kallade korstågen österut, ledda av svenska kungar och biskopar. Dessa expeditioner syftade till att sprida kristendomen och utvidga det svenska rikets inflytande.
Bondekolonisationen
Parallellt med korstågen skedde en bondekolonisation längs Finlands kuster. Svenska bönder bosatte sig i:
- Nyland
- Egentliga Finland (kustområdena)
- Österbotten
- Åland
Dessa bosättningar lade grunden för de svenskspråkiga områden som finns än i dag.
Svenska tiden (1249–1809)
Finland var en integrerad del av det svenska riket i över 600 år. Under denna period var svenska det dominerande språket inom förvaltning, rättsväsende och högre utbildning.
“Finland var inte en koloni utan en del av riket med samma lagar och privilegier som de svenska landskapen”, förklarar historikern Henrik Meinander.
Kulturella influenser
Den svenska tiden har lämnat djupa spår i den finländska kulturen:
- Lagstiftning och rättstraditioner
- Kyrklig organisation
- Städernas uppbyggnad
- Utbildningssystemet
Autonomins tid (1809–1917)
Efter freden i Fredrikshamn 1809 blev Finland en autonom del av det ryska kejsardömet. Trots det fortsatte svenska att vara det dominerande förvaltningsspråket under lång tid.
Det var först under senare delen av 1800-talet som finskan började konkurrera om ställningen som administrationsspråk.
Det självständiga Finland
Vid självständigheten 1917 garanterades det svenska språkets ställning i den nya grundlagen. Finland blev en tvåspråkig stat med finska och svenska som nationalspråk.
Den position som det svenska språket har i Finland i dag är ett resultat av denna långa historiska utveckling.
Historiker och kolumnist
Anna Karlsson är historiker och frilansskribent som specialiserat sig på Svenskfinlands historia. Hon disputerade vid Helsingfors universitet 2018.